Vardag

Programräning för Ulf Wilken

Hej.

Igår så red jag programträning med Duffy för Ulf.  Det var så kul. Vi tränade mycket på våra svagheter, vilket var super. Jag kunde ett av programmen och det var det som vi red igenom. Jag fick även testa att ha ett kortare spö som jag använder på Duffys bog istället för på hennes rumpa. Något som kändes väldigt ovant och konstigt, men jag kommer testa det igen eftersom Ulf tyckte att Duffy fick en bättre energi av det. I och med att jag har nedsatt muskelstyrka och rörlighet så påverkar ju det ridningen och vi behöver ibland tänka om kring hjälperna beroende på vad vi vill nå. Varje förändring som jag gör ska göra så att övervägande delar ur programmet höjs även om det också kan medföra att någon bit sänks. Jag har verkligen fått en tankeställare kring de olika alternativen som vi har provat och det kommer ta ett tag innan jag vet riktigt vad som passar mig och Duffy bäst. Vi har testat massa olika saker för att jag ska kunn  a få Duffy dit jag vill på ett sätt som jag klarar av. Med tanke på att min kropp beter sig olika från dag till dag så kanske det ena funkar bättre en dag och något annat en annan. Det handlar mest om att jag ska lära känna hur kroppen reagerar för att på så sätt kunna planera och lägga upp träningen på bästa sätt för oss båda.

Min sjukdom kan ibland göra mig galen. I och med att jag oftast tagit hand om Duffy helt själv (nu hjälper Viktor mig ibland) så har jag liksom alltid ridit och jag har inte velat tänka på hur kroppen känts.  Jag har helt enkelt ridit ändå, med väldigt blandad kvalité och resultat såklart. Nu när Viktor kan hjälpa mig så har hann ridit Duffy så att min kropp ska få lite återhämtning ibland. Det senaste innan Duffy åkte till Strömsholm så har jag ridit kanske tre-fyra pass i veckan (dressyr, skrittur). Då har jag verkligen försökt ta vara på de dressyrpassen jag ridit och tränat hårt. Dock så märker jag ingen direkt skillnad i kroppen, oavsett hur lite eller mycket jag rider. Det ända som är att när jag rider för sällan så tar det ”för långt” tid att hitta tillbaka till ridningen. Därför gäller det att hitta en balans där jag känner att jag och Duffy kan utvecklas tillsammans. Samtidigt som vi behöver ha lite regelbundenhet hur många pass jag kan rida och vilken kvalité vi håller på passen. Det är varje dag ett ständigt övervägande kring hur mycket jag kan ta ut mig i förhållande vad jag ”måste” orka med mer än att ta hand om Duffy.

Jag önskar att min kropp var mer förutsägbar. Just nu så känns allt som ett evigt pusslande där jag inte vet vad som är rätt val. Idag valde jag att låta Duffy vila, då det var det som min kropp behövde. Jag har ridit i väldigt pressande lägen med både träning för Agneta och programridning för Ulf och det är ju såklart något som jag inte gör i vanliga fall. Jag är tacksam över deras tips och råd som jag kommer ta med mig i min ridning framöver. Imorgon väntas en lång resa för mig, Viktor och Duffy då vi ska åka hemåt, undrar vad Duffy tycker om det? Jag ser framemot att komma hem och sen lägga upp en plan för hur vi ska träna på allra bästa sätt inför SM. Tänk att det bara är tre veckor sen är det dags…

/Linnéa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s