Vardag

Skritt både ute och i paddocken.

Igår så red jag ett pass där jag enbart fokuserade på de momenten som ingår i para-programmen i grad 2. Duffy hade fått jobba hårt dagen innan så igår var hon trött och seg. Dock så fick jag en så bra känsla eftersom jobbet i tisdags gjorde att hon var mjuk och fin. Det som jag verkligen vill jobba på just nu är att förbättra 8m volterna i skritt och övergångarna från trav till skritt. Just de momenten handlar mycket om min egen känsla och timing. Det är väldigt kul och jag ÄLSKAR att jobba på detaljerna i skritten då jag känner att vi kan jobba på den varje gång jag rider. Oavsett om jag skrittar ut på vägen, i skogen eller rider ett pass i paddocken/ridhuset. Det är ibland tacksamt att skritta ut eftersom det ofta ger Duffy lite extra energi. Jag brukar alltid jobba Duffy lite lagom när vi skrittar ut eftersom hon ofta har en egen bjudning då så försöker jag utnyttja det på bästa sätt. Samtidigt som det är bra variation för min kropp, då jag inte känner lika stor press att jobba henne som i paddocken. Vissa dagar får vi gjort mycket bra skrittjobb och andra dagar är det skritt på lång tygel som gäller. Oavsett vad så uppskattar både jag och Duffy variationen och att jag ibland bara kan stanna upp och njuta av den kravlösa ridningen. Att släppa tankarna på annat gör jag bäst på hästryggen.

Det kan också vara svårt att rida ut eftersom det inte finns det trygga staketet att luta sig mot. I början när jag precis fått Duffy så var hon väldigt spänd och osäker ute. Ända sen jag fick henne för ca ett och ett halvt år sedan så har jag försökt rida ut minst en gång i veckan. Vi började med att alltid ha grimskaft ute för säkerhetens skull. När Duffy inte vill gå fram eller blir rädd så börjar hon att backa. Hon tänker inte på om hon skulle backa in i något och därför har vi gått ner i X antal diken. Det är bättre nu och jag kan nu använda backningarna som ett knep för att fortfarande få henne att gå framåt. Häromdagen backade vi ner för en sluttning…man kan ju hoppas på att det får henne att inse hur mycket lättare det ör att inte rygga utan bara skritta på. Nu på sommaren så skrittar vi ut oftare, speciellt när det är fint väder. Duffy har verkligen utvecklats så mycket och nu vet jag mer hur jag ska hantera henne, vilket är så skönt. Jag älskar att rida ute i skogen så jag ör så glad att vi kan göra det utan problem. Duffy har också tränats i att gå upp- och nedför backar då hon varit osäker på hur hon skulle balansera sig själv innan. Nu kan jag rida i alla gångarter ute och jag känner verkligen att vi byggt upp en starkare tillit till varandra, tack vare alla ritter ute på vägarna och i skogen.

/Linnéa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s