Vardag

Mer om Duffys egenskaper…

Spontant så tar det på mina krafter när det är så varmt som det är nu. Jag har försökt rida när det är som svalast dvs. tidig morgon eller sen kväll. Samtidigt som jag ibland har behövt rida mitt på dagen och då har jag ridit kortare pass en vad jag vanligtvis brukar göra. Duffy tycker inte om alla insekter som värmen för med sig och därför har vädret gett med sig mycket mental träning för både mig och Duffy. Första gången jag upptäckte hennes irritation var i Strömsholm. Eftersom vi red en runda på ca 40 min så var jag tvungen att rida igenom skogspassagen även på tillbaka vägen och då höll jag stundtals andan. Då galopperade hon på stället, piafferade och kastade sig åt alla möjliga håll. Jag var rädd och jag har aldrig upplevt en sådan känsla så länge jag haft Duffy. Hon gick inte att nå fram till helt enkelt och det var hemskt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra för att lugna hennes panik, men den gången gick det bra.

Sen dess så har jag analyserat Duffy mer när vi är ute. Det är mest insekter i skogen så därför rider jag framförallt på grusvägarna med henne. Jag märker också att hon blivit bättre på att hantera insekterna vid ridningen och det är skönt. Aktiverar jag henne så bidrar det till att Duffy fokuserar mer på mig än på insekterna. Jag rider framförallt rörelser som ingår i mina paraprogram ute, såsom övergångar (skritt,trav), varierat trav- och skrittempo, halter och skänkelvikningar. Jag tror att vi båda blir motiverade när vi kan träna på rätt saker i olika miljöer och på olika underlag. Jag känner att jag psykiskt mår bra av att inte bara sträva efter perfekta övergångar på banan, utan jag vill även kunna göra det ute. Dessutom är det som sker när vi är ute ofta händelser som är mycket värre än vad som skulle kunna vara farligt på en framtida tävlingsbana. Jag blir mycket tryggare av att öva upp ett starkt förtroende ute som vi kan bära med oss in på varje tävling. För även där så har Duffy gjort en stor utveckling. Hon är numera väl medveten om vad som ska hända när hon är knoppad och går på transporten.

Det är väldigt kul att Duffy oftast vet vilka krav och förväntningar som ställs på henne i de olika miljöerna. Oavsett om jag rider ute, tränar eller tävlar så gör Duffy sitt bästa. Tack vare Duffy så kan jag som pararyttare uppleva ridningen på ett sätt som jag inte skulle kunnat göra med vilken häst som helst. Jag är så tacksam över vår utveckling hittills och jag kommer göra allt för att vi tillsammans ska bli så bra som vi bara kan.

/Linnéa

Foto: Viktor Andersson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s