Vardag

Förstår mig både när jag är som bäst och som sämst!

Det har varit längesedan jag och Viktor har kunnat träna på något annat än ”inför tävling-träning”. Jag såg verkligen framemot att träna idag av många anledningar. Framförallt så har jag väldigt kul när jag tränar och jag saknar den känslan när det går för länge mellan träningarna. Samtidigt som jag också ofta sätter press och krav på att min kropp fysiskt ska fungera på ett bra sätt. Då har jag de bästa förutsättningarna för att kunna ta tillvara på träningen och prestera som allra bäst.

Idag så jobbar vi som alltid mycket på Duffys tempo, som allt för ofta är för långsamt…;). Men jag får för varje träning ännu bättre koll på hur det SKA KÄNNAS när jag och Duffy gör rätt. Mycket handlar om timing och den bästa känslan är när jag känner att vi förstår varandra. Det är då det inte finns någon osäkerhet och tveksamhet från varken mig eller Duffy, utan hon vet exakt vad hon ska göra. Jag älskar att jag har möjligheten att kunna sitta och träna för att utveckla mig själv till att bli en bättre ryttare och min och Duffys kommunikation.

Duffy rids på ett speciellt sätt, just för att jag även ska kunna rida när min kropp är som sämst. Det kan ibland vara svårt för någon utifrån att förstå hur Duffy rids. Jag har inte alls den kraften som många andra ryttare har. Därför hjälper Viktor mig mycket med att rida Duffy så hon blir känslig för hjälperna. I och med att jag är starkare i min högra sida, så är det också den som Duffy lyssnar mest på eftersom jag också har mer kontroll på höger skänkel. Det är en stor fördel att vara ett team så som jag och min tränare är. Han vet exakt vad mina och Duffys styrkor och svagheter är både tillsammans och var för sig. Det gör att vi kan testa och se hur vi ska lägga upp ridningen på ett så bra sätt som möjligt för oss alla. Vi är väldigt måna om att utveckla Duffy så att hon passar mig, vilket t.ex. innebär att hon ska kunna ridas ut på samtidigt som hon alltid ska vara uppmärksam på mig och mina hjälper. Jag frågar ofta Viktor hur jag ska tänka kring Duffys reaktionsmönster och det gäller att vi som rider henne har samma sätt. Jag tror att det är extra noga för mig som är pararyttare att ha en häst som ska förstå mig både när jag mår som bäst och som sämst. På så sätt kan jag ändå ge Duffy den motion hon behöver som tävlingshäst även om jag inte är på topp. Det här är något som vi dagligen får jobba med och det är också det som jag vill bli så bra som möjligt på. Jag är fortfarande i stadiet där vi testar oss fram och det är också den resan som jag kommer skriva och dela med mig av här på bloggen.

/Linnéa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s