Vardag

Paratävling på Norra Älvsborgs ryttarförening.

Först och främst så var det så kul att det arrangerades en paratävling i närheten(det tog ca 1h dit). Jag hade bestämt att jag skulle rida båda gradprogrammen och dessutom hade jag fått en relativt tidig starttid (kl 9). Jag har försökt rida så mycket som möjligt i veckan och sen jag skrev sist så red jag en skrittur ute (torsdag) och ett dressyrpass (fredag). I fredags så var Duffy ganska omotiverad och lite distraherad. Jag red på, men jag kände att jag tog ut mig själv lite för mycket än planerat. Det är en magisk gräns för att både jag och Duffy ska få så bra förberedelser som möjligt inför en tävling.

I lördags så red Viktor Duffy, vilket var guld värt. Jag försökte ta det lugnt i lördags och bara ladda mentalt inför tävlingen. Jag visste att jag skulle tävla båda programmen med ca 8min mellanrum, det var därför lika bra att inte sitta av Duffy mellan ritterna. I och med att programmen är så lika varandra och jag har bara tävlat de än gång innan på (SM) så var jag väldigt nervös att jag skulle glömma av programmen. Det är inte hela världen egentligen, utan det viktigaste är att jag tog tillfälle i akt att rida igenom programmen. Samtidigt som jag aldrig har ridit två olika men så lika program med så kort tid emellan (8min).

Efter lite sömn så var vi i stallet vid ca 7 och allt gick väldigt smidigt med packning osv. Vi börjar hitta lite rutiner om vem som gör vad både vid förberedelserna inför tävling och sen vid framridning, extra kul är det såklart när alla i teamet kan vara på plats. Vi lastade Duffy och jag och pappa började resan mot tävlingsplatsen. Jag blev lite stressad när kl. var 8.20 när vi var framme på Norra Älvsborgs ryttarförening. Jag och pappa pratade i bilen exakt om vem som skulle göra vad när vi parkerat bilen. Vi satte rekord i snabbhet för att vara oss och kl 8.35 hade jag satt upp på Duffy och jag fick alltså 25 min framridning som planerat. Duffy skötte sig exemplarisk, det kan ha varit hennes bästa tävling hittills eftersom hon var väldigt avslappnad och motiverad. Det är svårt att beskriva känslan, men jag visste att Duffy skulle vara lydig redan innan jag fått startsignal. Ibland kan jag känna lite prestationsångest för min egen del då jag vill ge Duffy min bästa ridning och det kan också vara svårt när jag känner på mig att IDAG kan vi nå höga procent.

Pressen släpper när jag rider upp på medellinjen, då tänker jag som alltid att jag rider och tävlar för att jag älskar det. Efter första ritten så var jag nöjd och eftersom det bara var 8 min tills nästa start så var jag kvar i ridhuset och skrittade. Det är inte optimalt att inte hinna kolla igenom det andra programmet mellan starterna. Det resulterade till att jag kände mig väldigt osäker på andra programmet. Jag missade en grej i andra programmet men bortsett från det så är jag så glad och stolt över vår prestation. Vi fick drygt 69% i första programmet och 68% i det andra. Jag vet exakt vilka moment i programmet som vi behöver bli bättre på och det är också det som vi tränar på. Det är främst 8 meters volterna i skritt där Duffy ofta tappar lite bjudning.

/Linnéa

En reaktion till “Paratävling på Norra Älvsborgs ryttarförening.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s