Vardag

Undrar vad som kommer att hända mig i framtiden…

Idag har jag haft ont i huvudet under dagen pga. det fuktiga vädret. Jag blir väldigt påverkad av t.ex. väderomslag osv. I alla fall så red jag ett bra dressyrpass på Duffy idag. Jag har börjat sätta lite mer krav på Duffy och min egen ridning, speciellt i skritten och traven. I vardagsträningen så testar jag lite mer gränser och jag tänker och analyserar mer för att vi ska bli ännu bättre. Jag har väldigt mycket träningsmotivation nu, speciellt eftersom tävlingen sist gick så bra. Samtidigt som jag inte vill ha för höga krav på mig själv, jag rider för att det är kul. Oavsett om det går bra eller dåligt så är mitt mål att utvecklas och det är en erfarenhet varje gång jag rider igenom programmet.

Jag kommer inte kunna tillåta mig själv att bli för nervös och känna att tävling är något pressande.  Jag är tacksam över att jag har ett intresse som jag mår så bra av och som gör att jag utvecklas på så många plan. Man kan inte säga att jag vet allt om min sjukdom för det gör jag inte. Även om jag vet att jag är fysisk begränsad så kan jag som alla andra bli bäst utifrån mina förutsättningar. Jag är väldigt stolt att jag är fysisk aktiv på ett sätt som jag älskar. Många som har en fysisk funktionsnedsättning kanske kan ha svårt att hitta en träningsform som passar en. Under livet så har jag fått höra att min sjukdom gör att jag måste vara mer försiktig. Jag har lättare för att skada mig om jag ramlar eller liknande och det är jag verkligen medveten om.  Däremot så har jag den inställningen att jag alltid kommer göra det bästa av det livet som jag har.

Just nu så vill jag lägga så mycket tid på Duffy som möjligt. Om drygt en vecka så kommer jag börja studera pedagogik och neuropsykologi på Göteborgs universitet. Jag ser framemot att plugga och jag hoppas framförallt att jag har en bra studietid framför mig. Min dröm är att kunna satsa på paradressyren och även ha ett jobb vid sidan om där jag kanske både får skriva och arbeta med att hjälpa andra människor. Vi får helt enkelt se vad som händer i framtiden. I nästa vecka så väntar ett läkarbesök som jag verkligen hoppas kan hjälpa mig. Jag har fått en tid till en neurolog som ska undersöka varför jag har så mycket smärta i benen. Det hade gjort mig så glad om jag visste varför min kropp gör så ont som den gör. Speciellt nu eftersom jag känner att jag inte har den energi och kraft som krävs för att varken kunna studera eller rida i den mån som jag vill. Det som skrämmer mig är att jag kanske inte kommer få reda på orsaken till smärtan. Eftersom hittills så har ingen kunnat förklara varför jag har så ont. Jag vill mer än något annat veta hur jag ska förhålla mig till min kropp för att kunna leva ett så bra liv som möjligt. Även om det kanske kan innebära att jag behöver tänka om och det känns ju sådär. Jag måste trotsallt komma ihåg att jag alltid kämpar för att nå dit jag vill, trots de motgångar som jag kommer att mötas av under livets gång.

/Linnéa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s