Vardag

MIN VÄG TILL KÖRKORTET

Hej

Det känns som jag behöver skriva av mig då jag tror det kan hjälpa mig. Vad har hänt sen sist? Jo, till att börja med så har jag nu avklarat den första månaden på universitetet. Det känns än så länge helt okej, men jag känner att det är efter första tentan som jag kommer kunna ge en mer ingående analys på hur allt känns. Jag kan väl säga att jag pluggar största delen av min vakna tid, förutom de timmarna jag lägger på Duffy och ridningen. Det viktigaste av allt är att jag nu har KÖRKORT.

Jag tänkte skriva lite om min väg till körkort, då resan för mig har varit väldigt tuff. Allt började med att jag för tre års sedan gjorde en undersökning på mobilitetscentret angående ev. specialanpassningar som jag behövde för att kunna ta körkort. Sedan dröjde det ett tag med alla beslut hit och dit men till sist så fick jag ett intyg på att jag skulle ta körkort för automat och att jag skulle köra med rattkula. Rattkulan hjälper mig att enkelt och snabbt kunna vrida på ratten och jag använder den hela tiden när jag kör. Jag och pappa övningskörde tillsammans i ca 1,5 år och under den tiden så lärde jag mig köra överallt i princip, stadskörning, landsväg, motorväg, parkera mm. Jag körde mycket till stallet så det blev ganska naturligt med regelbunden körning i och med att jag skulle till stallet dagligen. Jag gick även riskettan och halkkörningen under den här tiden.

Efter det så var tanken att jag skulle börja köra i körskola. Pappa och jag tänkte att jag skulle lära mig köra på det sättet som man behöver kunna för att klara en uppkörning på körskolan. På körskolan så tog jag några lektioner men jag kände ganska snabbt att jag mådde dåligt över hela situationen. Min lärare gjorde så jag fick ännu sämre självförtroende i körningen än vad jag hade innan jag ens börjat i körskolan. Bl.a. så var jag inte redo att köra i en rondell utan jag fick bara köra på parkeringsplatser och i villaområden. Efter några lektioner så tyckte min lärare att det var dags för en dubbellektion, då hen menade på att vi skulle åka lite längre tid så jag kunde öva på landsvägskörningen. Jag bokade lektionen men det visade sig att min lärare fortfarande inte tyckte jag körde tillräckligt bra, så någon landsvägskörning blev det inte. Jag och pappa försökte förklara hur min sjukdom påverkar manövreringen av bilen för läraren men det var inget som hen tog till sig. Jag har alltså tillstånd att kunna ta körkort och eftersom min sjukdom inte påverkar min körning rent trafiksäkert. Jag mådde otroligt dåligt efter varje lektion, men kanske speciellt efter dubbellektionen som också blev min sista på körskolan. Jag minns att när jag gick hem från lektionen så var det halt på vägen och jag ramlade och spräckte skärmen på min mobil. Orsaken till att jag ramlade var för att jag var trött, arg, ledsen, besviken och jag kände att jag aldrig mer ville gå till en körskola igen.

Målet jag satte upp för mig i tystnad var att jag skulle ta körkortet ändå utan körskola, när jag kände att jag hade ett bättre självförtroende i körningen.

Jag tog en liten paus från körningen eftersom jag hade väldigt dåligt självförtroende efter hur jag behandlades på körskolan. Men längtan efter ett körkort var stor och jag ger inte upp på saker som jag verkligen vill ha i första taget. Jag bestämde mig för att boka en uppkörning för att på så sätt kunna få konstruktivkritik på vad jag behöver göra för att få körkort, något som jag inte fick av körskolan helt enkelt. När jag kommer till uppkörnings platsen så är det strul med pappersarbetet igen och hen som jag skulle köra upp med tolkar mina villkor med rattkula och automat på ett helt felaktigt sätt. Det hela slutar med att jag inte får köra upp alls den dagen.

Vägen till körkortet har varit långt ifrån spikrak. MEN jag var envis och det gjorde att jag idag har körkort. JAG är så stolt över mig själv och glad över att jag och pappa har kunnat öva upp min körning själva. Frågan är vem som är gladast över körkortet, jag eller pappa?

/Linnéa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s