Vardag

Viktor tränar med Duffy

Lyxen att jag har en tränare som i sin tur tränar för tränare med Duffy. Det är alltid kul att titta när de båda får jobba riktigt hårt. Duffy fick bra med galoppträning, vilket var behövligt eftersom jag bara skrittat och travat nu ett par dagar. Hon var riktigt fin och duktig. Jag lär mig såklart jättemycket av att vara med när de tränar. Nu inför SM så är vi noga med vad vi gör och inte gör med henne. Vi har bestämt att jag inte ska galoppera något innan SM för att på så sätt inte förvirra varken mig själv eller Duffy när det väl är dags. Därför så kommer jag inte heller att tävla något innan SM eftersom de program som jag tävlar på vanliga dressyrtävlingar innehåller galopp.

Jag är ganska delad vad gäller galoppen. Galoppen är egentligen Duffys bästa gångart och den är enklast för mig. Det är i stort sätt övergångarna som är det svåraste för mig, oavsett vilka gångarter jag ska växla mellan. Allt eftersom både jag och Duffy har blivit starkare så börjar det även hända saker, speciellt i skritten. Jag har som sagt inte lagt lika mycket energi på skritten eftersom det oftast endast är en diagonal i dressyrprogrammen. I mina SM-program i grad två så skrittar jag ungefär halva programmet. Duffy har en fin skritt och det gäller för mig att visa upp den på allra bästa sätt. Jag behöver hitta fler tempoväxlingar i skritten samtidigt som takten är viktig.

Förra året när jag klassificerade mig nationellt så hamnade jag i grad fyra. Jag red SM och tog silver i grad fyra där man rider i alla gångarter. Därför är det här en stor omställning för oss alla. Jag har verkligen förstått att jag ska vara i grad två och inte i grad fyra. Det handlar inte om att jag kan galoppera med Duffy utan det viktiga är att min sjukdom bedöms på rätt sätt. Jag menar hade jag inte haft världens snällaste häst som Duffy är så hade jag kanske inte kunnat göra de moment som jag kan på en annan häst. Det hela känns mer rättvist nu och jag ser framemot SM. Det bästa är väl att alla som jag har pratat med som är insatta i paradressyren har tyckt att jag har hamnat i rätt grad. Det ska bli så kul att åka till SM om drygt två veckor. Jag älskar den gemenskapen som fanns förra året och jag kände mig för första gången som alla andra i ett sammanhang med hästar och ridning. Alla pararyttare har ofta någon medhjälpare som hjälper de med allt runt omkring och det känns därför väldigt naturligt att man hjälper varandra om det behövs. Hoppas bara att fler anmäler sig, för just nu är det tyvärr inte så många som kommer till start.

Jag och Viktor har en liten plan fram till SM som jag hoppas kommer ge oss de bästa förutsättningarna att prestera på SM. Så här ser den ut:

/Linnéa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s