Vardag

Roligt dressyrpass!

Godkväll!

Efter ännu mer reflektering så kändes det rätt att rida ett dressyrpass i ridhuset idag. Jag ville rida lugnt och avslappnat och inte ställa för höga krav på varken mig och Duffy. Det är oftast då man rider som bäst. Duffy hade till att börja med mer energi idag än igår. Kanske för att jag ville göra så lite som möjligt samtidigt som Duffy skulle göra något meningsfullt. Jag galopperade rätt mycket idag på raka spår och 20m volter. Duffy uppskattade ett pass där formen fick vara lite lägre än vanligt, speciellt på slutet.

I och med att det är mycket fokus på övergångarna i paraprogrammen så red jag bara några enstaka idag vilket hon gjorde bra. Jag vill inte rida bara skritt och trav för ofta eftersom hon behöver galoppen för att hennes kropp ska kunna prestera så bra som möjligt. Jag har haft tävlingar i tankarna varje dag sen en månad tillbaks. Varje pass har jag tänkt ska gå ut på att utveckla någon eller några delar av det specifika programmet. Idag så var första gången på länge som jag bara red utan att fokusera på att utveckla något speciellt och det var kul.

Med lite mer erfarenhet och kunskap om hur både min och Duffys kropp fungerar så kommer jag bli bättre på att veta vilka övningar jag ska göra och när. Det är inte säkert att jag skulle fått högre procent om jag ridit programmet idag istället för igår. Utan det är snarare så att den känslan som Duffy gav mig idag kanske jag inte kan tajma. Duffy hade helt enkelt en bättre dag idag än igår. Det är hennes arbetsmoral som kan förgylla min vardag även om jag ibland vill rida lite mer kravlöst, vilket är så tacksamt.  Sen är det också så att jag inte förstår hur min kropp orkar rida vissa dagar. Ibland tror jag att min kropp inte kommer orka fast jag orkar men det kan lika gärna vara så att det är tvärtom redan nästa dag. Så länge jag inte vet orsaken till spänningarna och smärtan så kommer jag fortsätta göra det som jag tycker är kul. Jag kan inte tajma in eller planera för att jag ska prestera som bäst en viss dag och jag börjar släppa den pressen på mig själv och det är skönt. Det är min utveckling tillsammans med Duffy som är roligast och därför fokuserar jag på det.

/Linnéa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s