Vardag

Mentalstyrka/svaghet?

Igår red jag ett pass som jag gärna spontant velat lägga i papperskorgen direkt. Jag hade ont i benen och kände mig trött redan innan jag satt upp i sadeln. Redan vid uppvärmningen och när jag skrittar fram så känns det som att Duffy har ”klister” under hovarna.  Duffy var alltså inte alls med mentalt och jag har 9/10 gånger ingen styrka som kan få Duffy att gå framåt. Det är istället då som arbetet börjar med att få Duffy att göra det jag vill på andra sätt. Jag försökte göra oväntade linjer där övergångarna kom lite mer plötsligt. Tanken var att på så sätt få Duffy mer uppmärksam. Jag tycker att det krävs så mycket mer mentalt av mig som ryttare eftersom jag behöver fokusera mer på vår kommunikation. Jag har lärt känna Duffy en del och det gör ju såklart att jag kan hantera en sådan här dag bättre än innan. Vi behöver ”bara” komma över den mentala gränsen.

Genom att göra övergången, fattningen eller halten där Duffy med på noterna så kan jag tajma chanserna till att hon faktiskt lyssnar på mig. Det är riktigt svårt för mig att hitta sätt som gör att jag kan hantera Duffy dessa dagar då jag inte kan ta hjälp av någon. Jag tror att många kan relatera till att man allra helst vill att ens tränare ska hoppa upp i sadeln och lösa problemet.  I alla fall så fick vi ett bra avslut på passet, vilket jag är nöjd över. Det var nog lite jobbigt för Duffy mentalt och jag hoppas att hon lärde sig något av passet som hon kommer vara medveten om i framtiden. Jag kämpade på så gott jag kunde och det gav ju resultat.

Jag vet att jag inte är sån som person som sitter av om allt känns för jobbigt. Det ska till mycket för att det ska hända. Dock så kan jag medvetet välja att sänka kraven på vad jag vill få ut av passet. Därav kan det också vara en fördel av att försöka lösa problemet själv för att annars kanske man har tränaren i öronen som inte alls tycker att man ska sänka kraven. Om man själv inte känner att man är helt i fas oavsett anledning så måste det också vara okej. Det betyder inte att man ger upp utan snarare så kan det vara värt det att inte pressa sig för mycket för att ett pass måste gå bra. Jag vet att min motivation hålls upp genom att inte ha för höga krav och förväntningar på både mig och Duffy. Jag rider och har häst för att jag mår bra psykiskt av det och därför är det inte hela världen om det inte alltid blir som jag har tänkt mig.

Idag ska jag longera Duffy. Det är bäst för min kropp och det gör också att jag har en bättre inställning till syftet med longeringen. Jag lovar att återkomma här senare med en liten uppdatering om hur longeringen gått.

/Linnéa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s