Vardag

Mitt tredje SM-silver och en ny stor utmaning som väntar…

Hej i värmen!

Jag kan inte riktigt förstå hur mycket vi har hunnit med på dessa två och halvt åren, jag och Duffy. Tiden mellan Norge och SM kändes väldigt kort men vi fick göra det bästa av förutsättningarna som alltid. Tycker att resan till Strömsholm börjar gå smidigt, så det var väldigt skönt.

Första dagen var det veterinärbesiktning och jag red även Duffy på GP-banan (tävlingsbanan). Vi hade bestämt redan innan att jag skulle skritta Duffy till tävlingsbanan, vilket tar drygt 20 min. Jag hade mardrömmar sen förra året då Duffy verkligen inte kan hantera insekter och sist vi red där så var jag panikslagen ungefär hela ritten. Jag förberedde pappa på att vi ska bara komma fram och det finns inget att göra åt det hela.

Precis som förväntat så var det inslag av piaff och höga bakben hela vägen, min häst är verkligen lite speciell… Väl på banan så var högtalarna väldigt läskiga så mina 20 min bestod av att rida där fram och tillbaka från olika håll osv. för att hon verkligen inte skulle bry sig sen på tävlingen.

Vi genomförde två riktigt jämna starter procentmässigt, då vi fick runt 66% totalt båda dagarna. Men med en pik andra starten med 69,7 % från en domare som verkligen gjorde mig glad. Värmen gjorde att både jag och Duffy speciellt kändes lite matt, dock så höll hon sig cool på banan och det är jag tacksam över.

När Duffy blir matt då svårare för mig att inverka på henne, eftersom det är lätt hänt att det uppstår missförstånd mellan oss. Om jag även också är matt som jag var gör det att mina hjälper inte blir lika tydliga. Kroppen blir mer spastisk och det kan då medföra vissa låsningar, något som jag märker av men som kanske inte syns så tydligt. Procenten var ännu lite högre än i Norge, vilket jag verkligen ser som positivt. Då två jämna resultat också visar att vi har utvecklats sen förra SMet där starterna var mer ojämna.

Detta resulterade i ett SM-silver och det var väldigt kul att jag visar att vi blir bättre och bättre. Jag vann min grad båda dagarna, men eftersom grad 1 endast hade en ryttare till start så slås graderna ihop. Kul också att det var mycket publik när vi pararyttare red eftersom jag själv vill inspirera andra till att våga utmana sig själv till att göra de saker som man själv mår väldigt bra av. I mitt fall är tävling det bästa som finns, då jag tack vare paradressyren får chans att utvecklas och tänja på gränser som jag kanske tidigare inte trodde att jag skulle göra.

På tal om de så har jag tagit mig an en stor utmaning som jag kommer att genomföra i höst. Jag har nämligen fått möjlighet att föreläsa för x antal personer där jag ska prata om ett ämne som jag brinner för och tycker är viktigt. Det kommer bli mycket jobb med det här, men i slutändan så är det här något som jag alltid har velat göra och jag är så tacksam för att det blivit möjligt.

/Linnéa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s